Terobi skrev ett lysande inlägg på sin blogg om tjejer och kvotering. För många av oss var det tyvärr något annat som hände inombords när vi läst inlägget. Vi (jag skriver vi, för jag har kollat med några fler killar) tog personligt illa vid oss och kände oss djupt kränkta. Inte av tjejer, inte av kvotering utan av de här raderna:
Avslutar med ett citat från knappnytt…
Jag tycker det luktar lite oknullad kuk här..
Tiden läker alla sår, men 25 år senare kände jag lukten av omklädningsrummen från högstadiet. Korridorerna i väntan på lärarna. Ställena man inte gick frivilligt till. Lärarnas svek när de inte såg. Och glåporden. Handuppräckningen i klassen om vilka som hade haft sex där alla räckte upp handen. I 8:an…
Och jag kände känslan.
Det var befriande att se första kommentaren. Någon vågade säga ifrån, bita tillbaka, slå och krossa. HR for president!
Jag undrar om jag inte började förstå näthatet där. Hur många rasande kommentarer skrivs inte på bloggar och forum av människor i just den sinnesstämningen?
Jag har lärt mig att alla människor har sådana här känsliga sår. De syns inte utåt, men de finns där. De kommer från föräldrar, kamrater och skolan. De göms bakom lager av tid och de gör ont när någon river upp dem. Ett ord som känns igen, ett tonfall eller en antydan. Pang! du är tillbaka 25 år i tiden och dina känslor du kände då tar över din hjärna.
Etiketter: Konflikter
16 november 2009 kl. 12:59 |
Fan vad bra att du säger detta Anders. Det är precis sådant jag också har i huvudet hela tiden. En vetskap om vad mitt och andras handlande gör med andra människor. Jag tror också precis osm du att nätet förstärker det där. Känns som om jag kommer leka följa John här faktiskt.
16 november 2009 kl. 15:00 |
Jo, utgår jag från mig själv så har jag ju märkt att jag ibland klampar på som en elefant i en porslinsaffär utan att veta om det. Ofta i ren välvilja dessutom. Vissa reagerar med ilska, andra blir bara tysta och någon börjar gråta. Det är ju inte optimal feedback från personerna, men det är feedback om att man sagt något som triggade fel i just den här personen. Samma sak sagt till en annan person kan vara helt Ok och förbaskat roligt.
Spinn gärna vidare på det! Just idag lutar jag själv åt att näthatet alltid funnits, även i den enkelriktade masskommunikationens tid. Det har bara inte nått tillbaka till avsändaren.
16 november 2009 kl. 15:48 |
Kort, koncist och välskrivet. Respekt för att du bemötte detta på ett lugnt sansat sätt, men ändå berättar din åsikt. 🙂
16 november 2009 kl. 18:03 |
Har antagligen haft snarlik uppväxt som du (vilken datornörd har inte det?), och reagerade lite annorlunda. Själv så tyckte jag citatet var kul i någon mening, pga dess ursprung. Min uppfattning är att det kommer från (sociala) nördar som uttryckt sig självironiskt, men det kan ju handla om min uppfattning om knappnytts redaktion.
Men jag har full förståelse för din reaktion, hade det kommit från någon sport-nisse eller liknande hade jag reagerat precis som du.
Men HRs reaktion tyckte jag däremot var riktigt dålig. Enligt mig sänker han sig bara till ”deras” nivå då, vilket är extremt okonstruktivt. Ursäkta mig, men med tanke på nästa bloggpost, så kändes detta väldigt icke-ingenjörsaktigt, imho.
16 november 2009 kl. 18:22 |
btw, Isak hade en rolig graf (som varken han eller jag hittar nu), som visade statistik över hur många som haft sex på dom olika programmen på universitet. Datateknik låg 3dje högst eller nått i den stilen. Mycket snack, lite verkstad, från grundskolans folk?
30 maj 2011 kl. 10:13 |
[…] har det gått ett och ett halvt år sedan skämtet om att det luktar oknullad kuk skakade Piratpartiet. Kan vi prata om det nu? Kan vi prata om att de priviligierade, vita män som är medlemmar i […]
13 oktober 2012 kl. 11:13 |
[…] ta tillbaka och vara stolt över att vara oknullad kan kanske ses som en ny subversiv taktik mot vår problematiska, samtida sexualitet. Det är att […]
28 maj 2013 kl. 8:16 |
[…] har det gått ett och ett halvt år sedan skämtet om att det luktar oknullad kuk skakade Piratpartiet. Kan vi prata om det nu? Kan vi prata om att de priviligierade, vita män som är medlemmar i […]