Johanna Nylander skriver här om att hon inte blir utsatt för så mycket näthat. Anna Troberg skriver här om att hon rimligen borde få mer näthat.
Skriver de om feminism? Ibland. Skriver de om invandring? Ibland. Är de kloka, intelligenta och duktiga med ord? Alltid.
Så, vad är det då som skiljer de från andra kvinnor som får smaka det sanslösa näthatet?
Det slog mig att jag tycker själv de är ena hyvens personer, jag känner de inte personligen, men de har alltid bemött mig och alla andra vänligt och trevligt. I riktiga livet och på webben.
Nu ska vi göra ett litet tankeexperiment och gå in på tv-programmet om näthatet och det Julia gjorde. Vi säger att jag gillar Tupac, han är en av mina stora idoler, han är dessutom död sen ett antal år tillbaka och något av en ikon för mig. På Facebook får jag tips om att kolla in följande text ”Hej H&M, hur tänker ni när ni väljer att sälja tröjor med bilder på dömda våldtäktsmän? Blir det Hagamannen nästa gång kanske? Är våldtäkt fashion?”
Det riktigt lyser av förakt för Tupac, han sägs vara en dömd våldtäktsman och jämförs med en av Sveriges värsta våldssexbrottslingar, Hagamannen. Det är ju en oerhörd provokation. Jag blir helt enkelt skitförbannad och reagerar som om någon eldat upp sidor i koranen eller hängt ut Göteborgstjejer på Instagram som slampor. Blasfemi! Bränn häxan!
Nu slutar vi tankeexperimentet och går till roten med problemet.
”Anledningen till att näthatet är så stort och utbrett, och att människor skriver så mycket saker utan att tänka efter och saker som de inte menar, tror jag är just för att det inte blir några konsekvenser” – Julias ord i artikeln.
Jag tror Julia missar att det krävs en provokation. Det är för mig uppenbart att en text eller bild som nedvärderar något jag håller kärt kommer att få mig arg, ju värre påhopp på det jag håller kärt, desto argare blir jag och desto argare svar kommer jag att ge. Det är också uppenbart att det jag själv tror är en liten provokation, eller rent av fakta, kan någon annan ta riktigt illa vid sig av.
Provokationen tror jag är kärnan i näthatet, inte att konsekvenserna uteblir.
Åter till de två kvinnorna i början. De har en vass penna, men de har också ett intellekt som balanserar det. På tysksvenskengelska – Fingersputzgefuhl.
”In German, it describes a great situational awareness, and the ability to respond most appropriately and tactfully. It can be applied well to diplomats, bearers of bad news, or to describe a superior ability to respond to an escalated situation.”
Eller med andra ord – internet kräver ett enormt EQ vilket Johanna och Anna besitter.
Etiketter: #blogg100, Konflikter, Piratpartiet Live!
jag bloggar igen 
8 februari 2013 kl. 1:15 |
Du skriver det inte uttryckligen, så får jag fråga: Tycker du att bloggare bör undvika att provocera för att slippa hotbrev? Det finns ju en pågående diskussion om orsakerna till det så kallade näthatet, och att näthatare har blivit provocerade är väl närmast underförstått, men jag kan inte låta bli att förstå det som att du menar att bloggare är skyldiga att uttrycka sig känsligt om de vill undvika att drabbas. Är jag helt fel ute då?
8 februari 2013 kl. 21:42 |
Svåra frågor. Jag gör som Bildt och säger att frågan är fel 😉
Ska man undvika att provocera? Ja, om man är ute efter en god kommunikation med den man riskerar provocera så bör man undvika att provocera.
Provokationer kan fylla andra funktioner, men det är nog ett annat blogginlägg 😉
8 februari 2013 kl. 1:32 |
Saken är den att människor blir inte ”näthatade” för att de är kvinnor eller skriver om feminism/invandring/etc. utan för att de översittare. De sitter på höga hästar och beklagar sig över värdelöst intoleranta ”vanliga” människor, de raljerar friskt över alla som inte delar deras åsikt. Att de får medium att uttrycka detta i samband med det stigmatiserade åsiktsklimatet i Sverige ger upphov väldig frustration bland befolkningen, som sedan tas till uttryck genom en tidigare institutionaliserad internetnorm genom vulgära uttryck.
8 februari 2013 kl. 1:44 |
Om man byter begrepp från näthat till mordhot, vilket det faktiskt har handlat om i de fall man pratat om, försvarar du det också? Tycker du att man ska kunna utsättas för det om man är en översittare?
8 februari 2013 kl. 8:34
Ja… Det funkar ju för CIA..
8 februari 2013 kl. 15:54
Du ser inte skillnaden mellan att förklara ett fenomen och försvara det?
8 februari 2013 kl. 20:57
Jo, absolut. Det är möjligt att jag har missförstått skuldbeläggandet, i så fall är man välkommen att förklara sig (t.ex. genom att svara på min ursprungliga fråga).
8 februari 2013 kl. 7:51 |
Jag var trött på denna debatten redan vid första inlägget. Det är förmycket sandkastning – ”kolla va dumma de andra är”. Så härligt att se ett inlägg som försöker nyansera och gräva lite i problematiken.
8 februari 2013 kl. 21:59 |
Tack!
8 februari 2013 kl. 22:16 |
Jag vet inte Anders, jag är skeptisk. Har alltså alla som blivit utsatta för näthat provocerat? Är inte det att lägga skulden på den som blir utsatt? Jag tänker på t ex på Anna Hedenmo på SVT – hur har hon provocerat folk? Snarare handlar det nog om upplevda provokationer, som inte nödvändigtvis är någonting en person gör, utan kanske något en person är.
9 februari 2013 kl. 0:25 |
Tidningsankarna är lite speciella. De har inte medvetet provocerat, men folk har blivit provocerade av nyheterna de läser upp. Om och om igen. Gemene man har väldigt svårt att skilja på sak och person samt att personer kan ha olika roller. Här är lite mer om det – http://jonassjostedt.se/2010/08/om-att-skilja-sak-och-person-i-stridens-hetta/
9 februari 2013 kl. 22:04
Ok, provar igen.
Vissa kvinnor uttrycker åsikter, ibland på ett mindre nyanserat sätt. Vissa män blir provocerade av det och säger att dessa kvinnor bör våldtas och dödas.
Vissa kvinnor läser upp nyheter. Vissa män blir provocerade av det och säger att dessa kvinnor bör våldtas och dödas.
Vissa kvinnor spelar i pjäser som handlar om våld mot män. Vissa män blir provocerade av det och säger att dessa kvinnor bör våldtas och dödas.
Nej, det handlar om inte om att kvinnorna som ”näthatas” saknar EQ. Och även om de saknade EQ borde de ändå inte behöva utstå dödshot och hot om sexuellt våld.
Lästips: http://mymlanthereal.wordpress.com/2013/02/07/hatets-retorik/
10 februari 2013 kl. 0:48
Min tes är inte att de som blir näthatade saknar EQ och beter sig som en elefant i en porslinsaffär. Min tes är att de kvinnor som inte näthatas har ett väldigt stort EQ = diplomatisk ådra.
Enligt kunskapskanalens program ikväll så är människor och chimpanser de enda två kända djuren som ”vet” vad en annan människa tänker, man kan förstå känslorna hos en annan person. Vi kan även medvetet inducera smärta i en annan person.
Julia ville troligen inte inducera hat i 1000-tals människor men hon gjorde det. Mymlan skriver att folk tycker att hon borde tänkt sig för. Ja. Jag håller med, det blev fel och hon borde kunnat förutse det. Antingen så har hon lägre EQ än de flesta, provocerar medvetet eller så gjorde hon ett misstag.
Kopplar man tillbaka till den romerska rätten så måste vi ta hänsyn till hennes uppsåt för att kunna bestämma ett straff. Mordhot hör naturligtvis inte hit, straff ska vara proportionella, men gjorde hon det med flit för att reta tusentals personer så förtjänar hon en smärre utskällning. Retade hon folk av misstag så bör hon helt enkelt bara bli upplyst om att folk tagit illa upp av sättet hon skrev.