Patentparasiterna hindrar andra i arbetet.

95% av alla svenska patent blir aldrig en produkt, en innovation. Vad händer med alla dessa patent som aldrig blir en produkt?  I bästa fall så lanseras en produkt som gör intrång på patentet.

Plötsligt är ditt patent då värdefullt igen. Varför? Jo, du kan stoppa produkten som tjänar pengar från att säljas. Ditt patent ger dig nämligen ensamrätt på marknaden.

• Vi har alltså en situation där du inte förmår tjäna pengar.

• Någon annan lyckas tjäna pengar.

• Du tvingar med patent denne att dela med sig av sina pengar till dig. 

Detta är det vanligaste scenariot för ”lyckade” patent. Låt mig ta ett exempel:

• Ett svenskt företag skulle göra ett handikapphjälpmedel som styrde en markör efter ögonrörelserna. Företaget lyckades inte kommersialisera det. Däremot lanserade några år senare ett japanskt företag en handhållen videokamera som fokuserade på det du tittade på. Klirr i kassan för det svenska företaget som inte kunde ta fram en säljande produkt.

När företag som gör bra säljande produkter, tvingas betala utpressningspengar till företag som inte kan, borde fler än jag själv vara orolig. Efter murens fall såg vi vad som händer med den typen av kommunistiska samhällen där konkurrans ersätts med planerade monopol. Det blir inte mer resurser på sikt utan de stagnerar och blir gråa misskötta betongghetton som folk flyr från.

Patent är alltså äganderätt till en marknad. Äganderätt har sina fördelar, men äganderätt till en marknad avskaffades formellt i Sverige 1846 då skråväsendet föll för industrialismen.

Det är nu hög tid att avskaffa även patentmonopolen. I praktiken omfördelar de pengar från lyckade projekt till misslyckade, och det är samhällsekonomiskt vansinne då utvecklingstakten stryps på allt från cancermediciner till skojiga mobiltelefoner.

Random bild från internet som illustrerar patentproblemet. Låt någon annan jobba ihop pengar till dig.

Det är en obegriplig rättegång.

Jag har försökt förstå varför 15-åringen alls blev polisanmäld. I korthet går killen på en skola som gett honom en laptop. På denna har han laddad hem några filmer och dragit på sig en del virus. Virusen uppmärksammades av IT enheten i Göteborg varpå datorn togs i beslag för undersökning. På något sätt får rektorn på skolan reda på det här och också att killen fildelat filmerna.

Hon väljer då att polisanmäla sin elev. För fildelning.

Fullständigt obegripligt. Jag förstår det inte.

Läser man förhörsprotokollen så ställer även polisen sig undrande. Sista frågan i förhöret med IT-teknikern:

- Varför polisanmälde ni denna händelse?

Varpå IT-teknikern svarar:

- Det var rektorn som valde att göra polisanmälan.

—

Såå… vad tror denna rektor att en dator är egentligen? En förvuxen miniräknare kanske, som hon har rätt att ha kontroll över?

Jag blir gråtfärdig… det är inte för att slippa papper som vi ska införa elevdatorer i skolan, utan för att ge alla barn en bra chans och en god grund till det  gränslösa informationssamhället. Inte för att de ska förslavas under upphovsrättsoket utan för att de så småningom själva ska bidra till och utveckla både vår kultur och vårt samhälle. Vägen till lärande går alltid genom kopierande av andra och är därför i grunden positivt och inget som ska polisanmälas av en skola.

Följ rättegången här och stöd kampen för ett samhälle där fildelning för grundskoleelever inte bara är lagligt utan även uppmuntras av skolorna och dess rektorer.

Stanford Prison Experiment

Det är nu 40 år sedan experimentet utfördes och en intressant artikel finns publicerad med intervjuer med de som deltog i det ursprungliga experimentet. Det är dock inte experimentet i sig utan näst sista stycket som fick mig att börja fundera. Här kommer det:

One thing that I thought was interesting about the experiment was whether, if you believe society has assigned you a role, do you then assume the characteristics of that role?

Vad jag såg internt i piratpartiet under några år var hur rollerna förknippades med olika egenskaper. Och hur dessa roller kunde få folk väldigt ilskna om de inte spelades ordentligt.

Ett exempel var en person som grät öppet på en youtube video. Det motsvarade inte förväntningar på den rollen han hade och krav på avsättning kom som ett brev på posten. Att han gjorde det mesta rätt annars spelade inte så stor roll. Du får inte gråta på YouTube om du är företrädare för ett parti, spelar ingen roll om du är på en så lokal nivå att du inte ens har några medlemmar i din lokala stad.

Sen har vi rollen med stort R. Partiledarposten. Här är förväntningarna helt otroliga och även ibland rent motstridiga. Vi vet ju ungefär hur en ”bra” partiledare ser ut – en Reinfeldt, en Maud, en Ohly (de har suttit ett tag, även om de avgår nu). Lite ouppnålig vit medelklassig familjefar som ibland lägger pannan i djupa veck och nickar medlidande när någon råkat illa ut. Perfekt. Helst utan ideér men bra på att framföra de, om ni förstår vad jag menar.

Dessutom bör partiledaren jobba helt ideellt, eller iallafall inte ta ut mer än socialbidragsnormen. Med andra ord vara rätt rik från början. Här går rollbeskrivningen lite isär, beroende på om man har en höger (fint med hög lön) eller vänsterbakgrund (fint med låg lön), men ni förstår nog ungefär att rollen blir lite klurig att spela.

Lägg till ett antal lustiga saker folk ofta tror – att den store ledaren alltid har rätt i sin upplysthet, saknar mänskliga svagheter och allmänt är guds sändebud på jorden.

Det medför problem för personer i organisation i allmänhet, eftersom den som kritiserar den store ledarens beslut gärna blir skjuten i nacken under Kreml av någon hjälpsam hantlangare. Tyvärr så slår det ibland över i motsatsen också, när väl personer som avgudat ledaren ser att han inte alltid delar ens egen moraliska uppfattning om rätt eller fel, så förvandlas raskt guds sändebud till satans lakej.

Anna med flera håller nu på att rensa upp i organisationens olika roller, och förutom rollbeskrivningar om vad som förväntas göras av t.ex. en distriktsledare hoppas jag man skiljer på utåtriktade roller och mer praktiskt organisatoriska saker som valsedelsutdelningen. Den ena rollen kräver smink och en len trut, den andra bil. En liten text om att medlemmarna har förväntningar på dig som person, vilka förväntningar de har och att de har synpunkter på hur du lever ditt privatliv när du i din roll företräder denne vore bra.

Bara för att någon kallar sig liberal eller anarkist, betyder det inte att denne accepterar din frissa, klädsel eller val av partner när du i din roll företräder partiet och medlemmen…

…och så har folk mage att klaga på att partiledarna är trista typer.

Ändå har jag en del kliande irritation att skriva av mig om ibland och även försöka opinionsbilda kring. Det hittar ni förhoppningsvis lite mer av här.

Han var dålig redan vid lunchtid, låg och gömde sig i buren och flämtade på ett ovanligt sätt. Efter att ha kikat på och undersökt honom efter skador, vi har haft besök av grannkatter och skator som varit på honom, hittade vi en  fästing som vi plockade bort och så åkte vi till Danmark. På kvällen ringde barnens moster och var upprörd. Hon hade hittat Nino död efter något som såg ut som krampanfall. Bredvid honom satt hans burkompis Urban.

Bilden när han nosar på katten gör honom inte rättvisa. Han var egentligen en liten kelsjuk fegis jämfört med Urban som på bilden håller sig under buren. Om djur saknar varandra så är Nino väldigt saknad av Urban. De brukade sitta bredvid varandra och slicka varandras pälsar hälften av gångerna man såg de. Just nu hoppar Urban mest runt och försöker slicka ren sin egen päls och tassar.

Om man bara hade…

1. Vetat att kaninerna inte tål värme mer än 26 grader (de tål minusgrader hur bra som helst, bara de är ute hela vintern)

2. Flyttat tillbaka buren i skuggan. (De var ute hela förra sommaren, men buren stod i skydd av ett plank och lite växter)

3. Ringt veterinären. Tja, i min enfald tänkte jag inte ens på det. Helgdag och allt, inte ens normalt kan man få träffa en läkare på helgen om man inte är dödsjuk. Hur är det då inte med en kanin. Dödsjuk var nog ordet, man dör liksom inte i min värld.

4. Kollat på internet varför kaniner flämtar.

Suck. Här är iallafall en länk till er som har flämtande kaniner. Det är extremt bråttom att kyla ner de när de flämtar. De är överhettade och det kan gå på några timmar om temperaturen stiger.

- Du har mer än 15 varor med dig, säger den unga tjejen i blågula kläder.

- Jaaa…, svarar jag oförstående.

Hon pekar på skylten ovanför. ”Upp till 15 varor”. Jag har faktiskt 10 lådor och 10 lock med mig, så hon har helt rätt.

På vägen hem inser jag det absurdt roliga i situationen även om jag då skämdes för att ha valt fel kassa. Istället för 10 lådor med lock köpte jag 7 lådor med lock. Ikea, detta slit-o-släng möblernas Mecka. De tar nu sitt ansvar för mig som överkonsumerande människa.

Väl hemma berättar jag det för Maria, och hon kontrar glatt med ännu fler förslag. (Ikea, kopiera gärna!)

Kassörskor som vänligt men bestämd upplyser en om att…

… Nej, du har inte råd! (Bra i slutet på månaden!)

… Nej, du kan inte blanda blå kuddar med röda gardiner! (Bra för oss med, hmm… udda smak!)

… Nej, det där tycker inte din fru om! (Marias favorit. Hon kunde knappt sluta skratta efter att ha sagt det.)

Vad bör man lära i skolan?

Diskuterade tidigare i veckan behovet av utbildningar inom objektorientering, och parallellisering, C++0X. I en artikel som jag nog inte förstår riktigt så slänger man ut objektorienteringen från undervisningen, eftersom det inte går bra ihop med parallellisering. Realtids OS som OSE med flera hundra processer kan man göra verkligt vackra distribuerade saker i, men jag förstår ändå inte hur det står i motsats till objektorientering. I Python under skalet flyter allting egentligen runt och kod refererar till data som refererar till kod, och så länge man varken flyttar kod eller data över trånga ledningar så finns inga begränsningar ens i snabbhet. Objektorientering är för mig i sig parallelliserbart. Samma kod, men varianter på datat. Någon som ids förklara problemet?

När hon gick igenom sitt iTunes konto visade det sig att det dragits drygt 800 kr.

Nu till det bästa/värsta. Det visar sig att man i Smurf’s Village kan göra så kallade In App Purchases. Alltså köpa saker inne i appen. Det hade hennes barn gjort. Det räcker med att klicka på några bär så dras 34 kronor från ditt konto för det köpet, det hade de gjort två gånger…. innan de hittade den stora skottkärran full med bär. Klick på den och Viktoria var 734 kronor fattigare. Smurfigt värre.

IDG skriver lite. Washington Post också.

Network World har en förklarande artikel

I somras diskuterade jag kort med Patentverkets generaldirektör, Susanne Ås Sivborg , som erbjöd sig att göra patentundersökningar för att se om man gjorde patentintrång. På min fråga om PRV kunde garantera att man inte gjorde patentintrång blev svaret naturligtvis – Nej, det kunde de inte. Det är lite kärnan i MS problem just nu. Alla vet att produkter gör patentintrång, speciellt komplexa produkter som består av många delar, och det finns inget sätt för ett producerande och säljande bolag att skydda sig mot det.

Det är bara att hoppas att produkten inte säljer som smör i solsken, för då kommer juristerna sättande med sina krav.

Som om det inte räckte med företagsböter så finns det Moderater som vill kasta sveriges bäst säljande företagsledare i fängelse. Det blir nämligen så när Sverige säljer komplexa telekomprodukter, något vi är duktiga på. Tror jag ska skicka de en länk till den här bloggposten.