Något trivialt som en kaffemaskin

Oj. Det var roligare att skriva än att läsa inser jag idag när jag läste texten igen. Måste nog gå en skrivarkurs… Tips mottages tacksamt!/Anders H.

—

Känner att jag måste skriva något för att komma igång igen med skrivandet, och vad ska det bli om inte de väldigt mystiska priserna på Espressomaskiner.

För er som inte känner mig så väl så brukar jag inför ett köp snöa in mig på allt runt pris och detaljer. Till slut kan jag så mycket att det inte är skoj längre. Ni vet. Den perfekta maskinen tillverkas inte. I alla fall inte till det perfekta priset.

Den här gången gällde det alltså en helautomatisk espressomaskin. Här borde jag nog skjuta in att jag normalt inte ens dricker kaffe. Men. Ångesten av att inte ha tillgång till koffein på jobbet gör mig knäpp. Bryggaren som tillfälligt fått hoppa in i väntan på reservdelen till den gamla espressomaskinen är aldrig på när jag behöver det. Dessutom är det något eländigt beskt som finns i den om den är på. Inte bra. Speciellt som jag börjat vänja mig vid Espresso House eller Ebbas utmärkta Capuccino på söndagarna.

Nå, efter att ha kollat runt på prisjakts 300+ modeller i rätt prisintervall och fått ett Ok på jobbet att köpa en apparat för hela 7000 kr så bar det iväg i fredags kväll. Först till Malmö för att hämta upp något Maria fått via budsgods. Som hon inte vågat berätta för mig. Ett par gamla jugend-ljusstakar. Jaha. Och var ska vi ha dem då? Nåja. De var inte så dyra säger jag till mig själv. Vidare till kaffemaskinen och butikerna…

Visar sig raskt att prisjakts priser gäller i onlinebutikerna ENBART. I butiken i köpcentrat utanför stan är priset 1500 kr högre, om de nu ens har en Siemens TK65001. Där sprack den budgeten.  Kör ut till Mediamarkt på vägen mot Staffanstorp och ser att man kan provsmaka några av apparaterna. Tar en kopp och försöker få liv i Melitta-apparaten. Nehepp. Förmodligen ingen ström. Lite längre bort hittar jag till slut en annan Siemensmaskin, en TK58001. Provar runt bland knapparna och får igång den. Smuttar på Espresson, hyfsat bra. Pillar lite till och går sen ett varv i butiken. Kommer tillbaka, pillar lite till och skäms en smula. Det är ju inte maskinen jag tänkte köpa och en snabbtitt på prisjakt ( bästa Android appen?! även om den inte lyckas scanna streckkoden på kartongen ens vid femte försöket)  Tittar lite försiktigt runt ikring mig och undrar om personalen ser mig. Mannen som trycker på alla knapparna och fotar kartongerna.

En manlig expidit kommer fram. Frågar om han kan hjälpa till. Nja, vad är det för skillnad på de här två modellerna frågar jag. Han upplyser mig om att det är samma sak inuti de, och att den billigare maskinen brygger lika gott kaffe. Damn. Jag som precis bestämt mig för den dyrare. Jag verkar sända ut märkliga signaler. Nåja.

Lämnar Mediamarkt för att köra till några fler butiker. Kör fel och hamnar till slut på Nova i Lund där Siba, Expert och Elgiganten har ytterliggare modeller att välja på men inte just den här som jag nu bestämt mig för. Smiter sen in på Mediamarkt (alltså det vid Nova). De har ju apparaten, men den är ju 1500 kr dyrare än på nätet hos Siba. Suck. Bestämmer mig för att köra hem. Hos elgiganten hade de dock en bra text om vad man ska tänka på till kaffet. För varmt kaffe ger besk smak. För kallt tar inte fram all smak ur bönorna. Ok. Bäst att komma ihåg, även om jag aldrig sett en bryggare där man kan ställa gradtalet mellan 95 och 97 grader.

Ägnar lördagen åt ännu mer efterforskningar på Prisjakt. Ger mig i desperation ut mot Center Syd för att försöka få tag i en apparat. Besöker Siba och OnOff och blir bara mer och mer konfunderad. Vem är det som sätter priserna på maskinerna? Vem är det som beställer hem maskinerna?

Siemens visar sig ha minst 10 olika varianter som nästan alla ser nästan likadana ut. Bosch har till och med en som ser precis ut som en Siemensmaskin. Inser att Saecos maskiner innehåller ett garantibevis från Krupps. Och att styrprogrammet i samtliga maskiner nog bara finns i tre varianter, även om de som designat apparaterna har satt lampor och knappar på lite olika ställen Utom på Bosch/Siemens maskinen då, som ser precis likadan ut, men som ändå skiljer en tusenlapp i pris. Hej och hå. Här börjar köplustan gå över i ren desperation och jag bara måste undvika att bli blåst.

Inne på Elgiganten hittar jag ytterliggare en märklig sak. Någon har verkligen snurrat runt hjulen på märkningsapparaten och jag hittar fjolårets fjolårsmaskin kraftigt överprisad vid något runt 6500 kr. När sen den kvinnliga expediten kommer förbi och frågar om jag behöver hjälp så svarar jag kort och gott – Jag vill egentligen ha den här maskinen (en standard Siemens maskin med vad jag antar samma innandöme som deras senare årsmodeller, men utan mjölkskummarpumpen) men priset är ju konstigt. Den kostar ju nästan 2000 kr mer än vad andra tar. Kan det stämma? – Vi kollar upp det säger expediten, jag har ju internet här. Va, tänker jag och lommar efter. Under vägen får jag på min uppföljningsfråga om konstiga priser reda på att de här kapselmaskinerna i läckert rött och grönt har snott åt sig hela marknaden och jag börjar ana att det är därför priserna och årsmodellerna finns huller om buller utan någon som helst logiskt ordning ute i hyllorna.

Nå, när hon sänker priset till det lägsta priset hon hittar på prisjakt så är jag bara glad och tacksam. Tar maskinen under armen. Tackar nej till alla försäkringar, men fastnar på avkalknings och rengöringstabletter för en dryg hundralapp, kastar in den i bilen och kör hemåt via Ica Maxi. Där jag fastnar på en Saeco-maskin i 20 minuter. Keramisk kvarn och användargränssnitt som är intuitivt men kanske för barnsligt. Bra kaffe får man ur ett tekniskt monster. Inte en leksak… Men men. Nu får det räcka.

Väl hemma packar jag upp maskinen, fyller på vatten och hämtar kaffebönor och konstaterar att jag nog inte gillar kaffe iallafall.

Ingenjörstänk vs föreningstänk

Det har ju blivit en livlig diskussion om primärvalet inom Piratpartiet och den tekniska lösningen som används för att få till detta. Jag fick en fråga igår från Klara som jag blev lite ställd av – Hur tänker en ingenjör?

Jag ställde den istället till en tjej på jobbet som också är utbildad ingenjör. Hon svarade ungefär såhär:

Som ingenjör tänker jag väldigt logisk och matematiskt. Man fokuserar på lösningar, vilka möjliga lösningar finns det på det här problemet? Man hittar något hyfsat som funkar och så går man på den lösningen. Man fokuserar på att göra och få problemet löst.

Eftersom min kollega även är aktiv som tränare i en ungdomsförening så frågade jag vad hon såg för skillnad på det tänket och hur man tänker och löser problem i en förening -

Där snackar och snackar och snackar man. Man snackar med den, sen med den och sen med någon annan. Man går runt och pratar med olika folk. Vad tycker du, vad sa han, hur gjorde hon? Man bygger allianser och grupper som står mot varandra tills någon hoppar av och slutar.

 

Känsliga killar

Jag stod där, darrande av rädsla. Och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen.

Terobi skrev ett lysande inlägg på sin blogg om tjejer och kvotering. För många av oss var det tyvärr något annat som hände inombords när vi läst inlägget. Vi (jag skriver vi, för jag har kollat med några fler killar) tog personligt illa vid oss och kände oss djupt kränkta. Inte av tjejer, inte av kvotering utan av de här raderna:

Avslutar med ett citat från knappnytt…

Jag tycker det luktar lite oknullad kuk här..

Tiden läker alla sår, men 25 år senare kände jag lukten av omklädningsrummen från högstadiet. Korridorerna i väntan på lärarna. Ställena man inte gick frivilligt till. Lärarnas svek när de inte såg. Och glåporden. Handuppräckningen i klassen om vilka som hade haft sex där alla räckte upp handen. I 8:an…

Och jag kände känslan.

Det var befriande att se första kommentaren. Någon vågade säga ifrån, bita tillbaka, slå och krossa. HR for president!

Jag undrar om jag inte började förstå näthatet där. Hur många rasande kommentarer skrivs inte på bloggar och forum av människor i just den sinnesstämningen?

Jag har lärt mig att alla människor har sådana här känsliga sår. De syns inte utåt, men de finns där. De kommer från föräldrar, kamrater och skolan. De göms bakom lager av tid och de gör ont när någon river upp dem. Ett ord som känns igen, ett tonfall eller en antydan. Pang! du är tillbaka 25 år i tiden och dina känslor du kände då tar över din hjärna.

Dagens skörd (MP vinner städerna och Bodström rymmer till USA)

Jag ska erkänna att jag inte vet vem Wetterstrand är, men Johan Norberg skriver på Newsmill om Miljöpartiets framgångar och det är något jag känt i luften. Jag skulle gissa att halva min bekantskapskrets (inklusive trevliga pirater) sympatiserar med miljöpartiets nya linjer. Det finns helt enkelt inte så mycket att haka upp sig på längre.

Dagens chock var väl annars att Bodström flyttar till USA ett tag. Udda, minst sagt. Kanske trivs han inte i politiken. Han har fortsatt jobba som jurist trots riksdagsuppdraget. Skrivit en bok. Partimedlem blev han samma dag som han tackade ja till jobbet som justitieminister och som justitieminister fick han nog mer gjort än någon annan före honom. Det har förmodligen retat en del och det är inte för inte som han gett upphov till uttrycket Bodströmssamhället. Det är faktiskt tack vare hans ministerstyre av rättsapparaten som jag gick med i Piratpartiet. Nåväl, lycka till ”Over There”.

Att göra en halv pudel funkar inte

Chefen för vattenfall skriver att de klantat sig ordentligt i DN och det kan jag hålla med om. När jag i somras gjorde ett jobb i Tyskland så var ju vattenfall det man pratade om med mig som svensk, för folk visste att det var ett svenskt bolag som rev byar och drev kärnkraftverk med säkerhetsbrister.

När Lars G Josefsson (VDn) i DN väl konstaterat att man klantat sig så fastnar han i ett långt försvarstal om att Vattenfall ska leverera vinster till svenska folket.  Inget nämns om det som nu är aktuellt, försäljningen av elnätet och planerna på att starta ännu fler kärnkraftverk. Knappt något nämns om vad man ska göra för att fixa problemen som alla andra ser. Det är väl ändå grundläggande i all kriskommunikation.

Jag konstaterar att deras kommunikationsbyrå inte gör ett speciellt bra jobb just nu… Hmm, det ser ut som om det är personaldirektören som fått hoppa in som kommunikationsansvarig… det förklarar kanske saken.

Aj, jag tryckte inte på publish igår… Nu är det över -  Ny VD rekryteras.

Mingelträning

Vad heter du, vad gör du och var bor du? och i max 5 minuter.

Som socialt inkompetent IT-nörd häckande framför datorn hela gymnasietiden finner jag såna här kurser och  guider intressanta. Facit och spelregler för hur man ska bete sig på minglet! Ta-da! Ett måste för varje sann pirat som vill navigera maktens korridorer.

Nu till dagens ironi – Jag har träffat kursledaren Mary-Rose någonstans på ett mingel, jag vet bara inte var

Amelia vs Kodjo, YouTube och stå-upp

SR har en intervju med Amelia om varför hon blev piratpartist.

Kodjo, som är en av mina favoritradiopratare, avslöjar sig som komiker och tycker att hans ståuppskämt inte ska spridas på YouTube. Han är rädd att ingen kommer att se hans föreställningar. Skämt är inte lika roliga andra gången helt enkelt.

Jag håller med Kodjo här. Jag råkade se Lenny Norman när jag gjorde lumpen för sjutton år sen. I olika städer, men med delvis samma material. Inte skoj. Likadant så såg jag Mackan Anderssons reklamfilm innan jag träffade honom. Reklamfilmen var super, men när jag visste poängen vid live-framträdandet i lokalen jag bokat så saknade jag spänningen som humorn bygger på.

Få filmer är sevärda en andra gång tätt inpå. Ser man fram emot att se en film på bio så är det dumt att kolla på den på nätet först. Likadant om man vill se stand-up med Kodjo eller Mackan. Receptet är enkelt – Kolla gärna på deras förra show, men inte den senaste!

Kontrollen ligger numera hos den som tittar, inte hos skaparen. Det kan kännas svårt. Men -

För en artist som alltid levererar nytt är YouTube inget större problem, det är helt enkelt marknadsföring av den nästa showen.

Nu ska jag kolla om Mackans nästa uppträdande passar in i familjepusslet så jag kan se honom live och njuta!

På med supermansdräkten!

Terobi biter ifrån på sin blogg. Läsvärt, vasst och fel Jag börjar med tröjorna i den här postningen.

De piratlila tröjorna må vara osnygga, osexiga och fula. Men,  jag har märkt en sak!

De har samma effekt som en telefonkiosk har på Clark Kent. När man tar på den blir man oövervinnerlig. Liksom stålmannens superkrafter öppnade den vilken dörr som helst på Almedalen i somras!

Inte bara det. Och  det är här uniform och färgrädslan i piratpartiet går fel och missar – Den inbjuder till samtal om det jag vill prata om. På långt håll ser folk att här sitter, står och går en piratpartist.

Tre gånger har jag haft den på under senaste veckan. På ett cafe, en pub och samma café igen. Tre gånger har grannbordet undrat

- Vad diskuterar ni? (Ekonomistudenter som förundras över att piratpartister diskuterar könskvotering och makstrukturer i samhället)

- Är ni sådana där piratpartister? (Arkitekt med kompisar där diskussionen spann iväg från lagrådets höga kompetens till folkpartiets socialliberala svek och barnuppfostran)

- Piratpartiet, nähh här kan vi nog inte sitta… (Statens Vissamling (!) där jag nu vet att jo, de samlar in musik och visor, men får inte låna ut pga copyrightregler!)

En gång till alltså – På med supermansdräkten och bjud in till samtal. Visa världen att vi finns!

Huvudet fullt av Öredev

Tillbringade torsdagen på Öredev, utvecklarkonferansen i Malmö som är en ”riktigt” konferans. 7 paralella tracks under 3 huvuddagar.

Jag börjar nog bli lite gammal och hittade inga intressanta programmeringsgrejer, men desto mer intressant på Aspects of leadership.  Erik Lund känner jag sen tidigare så det var inte så mycket nytt för min del, men alltid skoj att träffa honom och höra någon dräpande replik om Scrum. Dan North spann även han vidare på det temat lite senare med lite hands on om vad som kan gå fel när man inför Agile/Scrum. Dan är en väldigt underhållande talare, så vi var några som fick stå utanför salen och kika in genom dörren

Leo Kant – Understanding destructive leadership,  är något jag kommer att återkomma till. Där har vi några saker som är direkt relevanta till Värmlandskonflikten som till och med kom med i lokal TV. Som organisation har vi i PP en hel del att lära där.

Bengt Wendel - gick mycket lugnt igenom hur man coachar folk. Lite frustrerande att inte få tala om svaren eller ens ställa ledande frågor. *Argh*. Mentoring verkar bättre för då får man göra det .  Har nu fått lite boktips från honom som jag ska kolla upp. Pratade även lite kort med honom om hur man kan gå vidare när man hamnat i något som liknar värmlandskonflikten.  Man kan inte backa in i framtiden genom att kolla bakåt. Återkommer där också.

J Davidson Frame – jag minns mest hans osannolika luft-maskingevärsskjutande på fjärilen som flög förbi… Tror han pratade om M1-M4 och S1-S4 indivier och en introduktion till situationsanpassat ledarskap med folk som hela tiden kommer och går i projekten. Också något att återkomma till i samband med PP där alla är superentusiastiska, men ofta saknar erfarenhet och kunskap.

Leif Dagsberg pratade om konsekvenserna av ens handlingar och hur det påverkar motsvarande handlingar senare. Jag hajade inte allt, men ska försöka bena ut det senare.

 

Apropå att bli för gammal för programmering. Jag brukar, som ni som känner mig vet, aldrig ha kavaj. Jag frös förra året så jag hängde på mig första bästa plagg = en kavaj den här dagen.  Dyker upp lagom till frukostbordet på konferansen och inser att jag helt felbedömt klädseln. T-shirt klädda programmerare. Överallt. Då kände jag mig gammal.

En liten knorr till var ju att i eftersnacket till föreläsningarna – så fick jag bra mycket mer uppmärksamhet än jag brukar få för mina frågor. Kavaj har sina fördelar

 

Mitt hemliga patentrecept

Det pågår en kamp om historieskrivningen för patent. Nyligen hörde jag någon som påstod att patent användes för maträtter av de gamla grekerna! Jodå, i tabell 1 i denna pdf och forskningsrapport(?) hittar vi uppgifterna! Dags att patentera mitt hemliga recept kanske?

Tyvärr läser jag i en dispyt om kopierade texter i kokböcker att recepten i sig inte kan skyddas längre. Det var tydligen inte en så bra idé trots allt att skydda recept på god mat…

För säkerhets skull kommer jag därför inte att publicera mitt egenhändiga recept från studenttiden på kokta hamburgare.  Någon kanske skulle kopiera det. MEN DET ÄR MITT! MITT! MITT!

My precious!